De här jobbiga människorna som jag skrev i inlägg tidigare, det är inte vilka människor som helst. Det är en person, en som jag jobbar med på pizzerian.

För några veckor sedan när vi var ute så blev vi båda aspackade och av någon anledning så strulade vi lite. Inte mer än så. Men han slängde ur sig att han är kär i mig och så. Jag tog lätt på det, han var ju trots allt packad. Men sedan fortsatte han att säga det. Även i nyktert tillstånd. Att han varit för blyg för att säga något tidigare. Och att vi strulade lite fick honom att tro att även jag kände något för honom. Vilket jag absolut inte gör, förutom att vi jobbar tillsammans och han är en härlig prick. Dock har jag ändrat uppfatting om honom nu. Så fort man är ute och han blir full så är han på mig, han lämnar aldrig mig ifred och jag blir rent tokig. Han tar på mig, försöker kyssa mig och säger att han älskar mig. Jag vet inte hur många gånger jag knuffat bort honom och skrikit på honom att försvinna och lämna mig ifred. Han lyssnar inte! Betyder inte det jag säger något bara för att jag råkar vara full?
Inte nog med det heller. Jag måste jobba med honom.
Han är jättesnäll och vi har haft jättekul ihop på jobbet, men nu börjar allt gå överstyr. Jag orkar inte med honom när han håller på. När jag säger åt honom att lägga av så är jag "en elak tjej" och han "försöker hata mig men han kan inte".

Förlåt för ett kanske osammanhängande inlägg men behöver skriva av mig detta.
Hur ska jag göra? Hur ska man få någon att förstå som inte verkar vilja det?