Måndagens Outsiders handlade om människor som på ett eller annat sätt inte "passade" in i människoidealet. De stod ut ifrån allmänheten. De var outsiders.
Men det var inte det som rörde mig. Utan det slog mig plötsligt under programmet att alla som medverkade sa något i stil med; "Jag ville inget annat än att hitta någon och bli kär i." eller "Jag tänkte att jag aldrig skulle få någon." Allt verkade kretsa kring kärlek och att hitta den rätta. Är det verkligen så? Att allt kretsar kring kärlek? Nu menar jag inte kärleken till kompisar och familjen utan till en "partner". Är det så livsviktigt att hitta den?
Nu kanske jag låter helt anti-kärlek men så är det absolut inte. Jag älskar kärleken men man får inte ta den för allvarligt. Men kanske är människan byggd till att leva tillsammans med en annan, vad vet jag?
Att bygga upp hela sitt liv kring den är att överdriva. Det finns så mycket mer att hämta i livet. Mer att uppnå än att hitta någon att älska. Alla människor är unika och vi finns här för att åstadkomma saker. Att hitta någon att dela allt med ser jag som en bonus, ett stort plus. Jag tror att alla människor behöver kärlek, men att allt ska kretsa kring den köper jag inte.
Kanske skriver jag det här för att jag just nu inte har någon att älska.
Kanske skriver jag det här för att jag faktiskt saknar kärleken.
Det här är mina åsikter och dem står jag för. Dela gärna med er av era.
Vad tycker ni? Behöver vi kärlek för att överleva?
