”Ögon av kristall som ser igenom mig nu.
Jag vänder mig om men det finns någonting som aldrig tar slut.
Tårar faller lätt, men dom börjar ta slut,
Jag orkar inte mera, så jag vänder mig om och går nu..”


Jag känner mig så ensam. Som att jag är den enda här.
Jag känner mig sviken.. Varför? Känner mig samtidigt dum som känner såhär.
Varför kan jag inte få ha dig bara för mig själv hela tiden? Jag vill inte dela dig med andra..
Jag är fan sjuk i huvet, finns inget bättre att säga..