Jag borde egentligen inte vara uppe nu, men jag vill inte gå och lägga mig. Det betyder att jag måste somna in ensam i min säng. Det vill jag inte, är inte heller trött. Så för att göra plågan kort när det väl är dags att somna så sitter jag uppe ett tag till, tills jag blir riktigt trött. Det suger riktigt hårt att inte få sova med Linus varje natt. Men vad ska man göra?

Imorgon är det återigen skola, engelska i två timmar sen projektarbetet. Det känns helt värdo att först ha praktik tisdag-fredag och sedan behöva ta sig till skolan på måndagar för något så trist som engelska. Varför kan inte den kursen också vänta tills efter praktiken som sjukvården och etiken? Jag fattar inte, vill de inte ha oss i livet? Jag tror inte att lärarna förstår hur hårt praktiken tär på en. Man går runt som en zombie och är otrevlig för att man är så trött. Sedan är många platser jobbiga för psyket vilket gör att zombiestadiet blir ännu tydligare.

Men det verkar inte finnas så mycket att göra, mer än att bita ihop och stå ut de åtta veckor som är kvar!