Jag har börjat komma en bit på vägen att "hitta mig själv", att komma på vem jag ÄR. Vilken sorts person som finns i mig. Jag har börjat inse saker om mig själv som kanske inte är alltför kul att se. Men endå är det bra, för det är ju endå sakerna som hänt som gjort mig till den jag är.

Lite av vad jag är:

Fåfäng, snobbig,kokett, egoist, perfektionist, ytlig/utseendefixerad, pedant, kall, avvisande, kontrollfreak..

Detta är ingenting jag valt att vara. Har blivit så!
Fåfäng är jag och har alltid vart. Bryr mig för mycket om utseende och kläder. "Ser det här bra ut? Kan jag gå ut såhär? Åh nej, håret ser konstigt ut, ser jag inte för fet ut i det här? Åh neeeeeej!!"  Perfektionist är jag när det gäller kläder, utseende och såna saker, men även saker runt omkring, personer, saker.. Jag vill ha allt så perfekt som möjligt, annars kommer panikkänslan, att inte ha kontroll över allt!
Hela mitt liv sen jag var liten har jag levt efter det - ordet perfekt. Jag har ALLTID vart den "Söta lilla flickan, som alltid är så snäll och inte säger emot, som är snäll mot alla." Jag har alltid behvöt ta ansvar, mer än vad jag kanske egentligen klarar av. Det förväntas så mycket av mig. Jag måste leva upp till så mycket. Så mycket press från alla håll: Föräldrar, kompisar, killar, mig själv, ALLA!! Jag vill vara perfekt, vill vara den alla tycker om! Som klarar allt, ingenting är för svårt! JAg har alltid vart för snäll, det funkar inte. Man blir så lurad. Blir utnyttjad, spelad med, för att andra ska få högre "staus", så har det alltid vart! Jag blir så trött.
Jag duger inte till annat än sex när det gäller killar, dom ser bara utsidan, det som finns inuti, det skiter dom helt i, det finns inte i deras värld att jag faktiskt är en person med känslor. Jag börjar själv ignoera allt om miug själv. Och lever och beter mig som folk "förväntar" sig.  Så har det ALLTID vart och lär väl fortsätta vara så! HELVETE!
Jag är också sjukt ytlig och utseedefixerad. Jag kan inte acceptera vissa utseenden, blir skrämd av att man faktiskt kan se så annorlunda ut att man sticker ut så pass mycket som vissa gör. Jag mår illa! Jag går efter speciella ideal när jag träffar killar. Då kommer det fram, jag kan tillexmpel inte tärffa någon med fula skor!?! Elelr som ser konstig ut eller som är kortare än mig. Personligheten slår inte ens ut det :/.  Det var påväg att försivnna ett tag men är nu tillbaka, starkt.. Det blir värre och värre..
Egoist är jag med, tänker bara på mig själv, mig hit mig dit. VAFAN.. NÅGON SNÄLLA TA NER MIG PÅ JORDEN!
Jag är fan en hemska människa! Hemskast!  Och det blir bara värre, Det är precis som att jag tycker att jag är "mer" än alla andra.. Men det är jag inte! Jag är hemsk, så är det bara..

Det här är säkert så jävla osammanhängande men GAH..