I helgen 25-28 maj var jag i Paris med franskagruppen. vi var 6 styckna som åkte.
Det var UNDERBART!! Var livrädd när vi flög men annars var det super. Åh, längtar tillbaka så jävla mycket.. Typ allt hände oss hahah:
 Det första som hände när vi kom till Paris och skulle åka Metron (tunnelbana) Så kom det på 2 tjejer med en tant. Det var.. horor.. Dom satt och kollade på oss. Det var rktigt obehagligt att se sådär. Man mådde dåligt efteråt.
Vi hann med MASSA saker, Eiffeltornet, känslan att stå där och vara där går inte att beskriva, den måste upplevas. Vi var vid Mon matre, sacre couer, boubour, triumfbågen, champ sylisee, pigalle, mouling rouge, louvren .. vi shoppade massa och gick HELA TIDEN. blev uppraggade av fransmän ALL THE TIME!!  fick min första "fransmanskyss" :P moahah, han var supersöt!! Åhh ... Askul var det, och franskan funkade bra :) vi såg robert ashberg med och tog kort med han, sen så blev en tjej pullad av sin pojkvän MITT på öppen gata hahaha, det var helgens skratt..
    åååhh, vill tillbaka, skulle stannat där. Där mådde jag bra :/ . Dit ska jhag tillbaka, snart hoppas jag <3

Åhhh :'/. Ska till Paris imorgon. 18.25 går flyget från Skavsta. ska dit med Franskagruppen, vi är 6 styckna som åker. jippie, har längtat länge och nu är det dags. Ett problem.. Jag är.. Rädd!?! Panik .. Åhh, jag säger det itne till någon, utan när dom frågar så är det "Nej jag är inte nervös alls." fast jag egentligen håller på gå sönder, är så jävla nervös. Inte för att komma till ett annat land långt bort, nej det är ingen fara. Men för den här att.. vara uppe i luften grejen!  Uuusch. jag har aldrig vart flygrädd eller något förut, men nu så POFF som ett slag i magen. shiiit.. Jag  skakar.. PANIIIK! vet itne vart jag ska ta vägen, vill bara gå till mamma och säga "jag vågar inte!" och sen börja gråta. Men nej det kan jag ju inte. Jag ska till Paris vafan :). hur ofta händer det? och med kompisar och shopping?! :) Lär dröja innan jag kommer dit igen..
   Jag kommer sakna lillbrosan så otroligt mycket, vi ör bara borta i 4 dagar, men det kommer vara som 2 år. Han är ju mitt liv! Min styrka! Kommer gråta när jag säger hejdå och kramar han! Vem vet liksom..
GAAAH KÄFTEN PÅ MIG!! DET KOMMER GÅ BRA! PANIK!  nej nu måste jag gå och andas nånstans.. au revoir!

Idag är det 17 maj och Norges nationaldag (So what?) ..
Jag sitter här och tänker på ingenting? Kan man göra det? Kan man ha helt tomma tankar? Jag tycker att man kan det. För ibland sitter man bara och tänker men endå inte tänker, man tänker helt enkelt tomma tankar.. Livet är skumt.. Peace!

It's a mad world..

Jag läste precis i aftonbladet om hur det är att vara ung tjej. Att många skulle känna sig tryggare att vara kille. Och att man på kvällarna går omvägar när man går ute, låtsas prata i mobilen eller springer. Av rädlsa för att något ska hända en. Och allt detta stämmer. Även så kränkningar i skolan och utanför. Av lärare, elever, okända. Det finns där hela tiden runtomkring en. "Hora", "Fitta", "Äckel". Bara några av många saker man får höra. Och dom vuxna gör ingenting för att på något sätt stoppa det. Dom bara låter det hända medans dom står och ser på med en kopp kaffe i handen. Vart fan sitter folks samvete och känslor?  Visst, det kanske inte ser ut som att tjejen tar åt sig, hon kanske skrattar bort det. Men man tar åt sig, man tar ALLTID åt sig.. Det sticker som knivar i en. Man kommer aldrig bort från det. Varje dag får man höra dessa ord av någon. Och det är jobbigt, man börjar undvika saker för att slippa det. Varför ska det behöva vara såhär? Varför kan inte dom som håller på att säga dessa ord, bara sluta. Det sårar! Tjejer är med om kränkningar hela tiden. Visst, killar blir säkert med kränkta, men absolut inte som tjejer, inte i närheten. Att vara tjej är värt NADA. Man är som bajs liksom. Jag blir så förbannad.Ingen rättvisa allt. Och allt prat om jämnställdhet. Jävla skitprat, bullshit..


Baby, me with me.
Take me, please..

Det är ju fan dig jag vill ha. Kan inte sluta tänka på dig. Blir påmind. Hela tiden..
Jag saknar jag hatar. Men jag hatar inte dig. Fan..Vet inte nånting. Vet bara att jag vill ha dig. Varför sa jag nej i helgen? Allt kunde vara så annorlunda nu, eller? Jag vet att det kan hända igen, och då kommer det göra ont.. För jag har nu mer känslor för dig än innan. Nu när vi inte ens träffas.
Såg dig flera gånger igår. Det högg till i hjärtat, och magen.. Jag blev varm.. Kan du inte bara komma där och säga att det är mig du vill ha, att du bara var osälker och rädd. Att det var därför du gjorde som du gjorde förut, snälla, kan det inte vara så? Jag klarar inte det här utan att veta något..

Jag har tänkt mycket den här helgen. Hur ska man kunna visa någon hur mycket den betyder, utan att man går till överdrift och skrämmer personen?  Man kan skriva en dikt, en berättlese, en låt, man kan säga det..
Många alternativ men vilket visar det starkast. Jag tror på låt! Har gjort en, men är rädd att visa den. Vad blir reaktionerna? Förstås den på rätt sätt?  Jag får fortsätta tänka.. Har ungefär en månad på mig till det är dags att visa den!! Manne <3

Jag har börjat komma en bit på vägen att "hitta mig själv", att komma på vem jag ÄR. Vilken sorts person som finns i mig. Jag har börjat inse saker om mig själv som kanske inte är alltför kul att se. Men endå är det bra, för det är ju endå sakerna som hänt som gjort mig till den jag är.

Lite av vad jag är:

Fåfäng, snobbig,kokett, egoist, perfektionist, ytlig/utseendefixerad, pedant, kall, avvisande, kontrollfreak..

Detta är ingenting jag valt att vara. Har blivit så!
Fåfäng är jag och har alltid vart. Bryr mig för mycket om utseende och kläder. "Ser det här bra ut? Kan jag gå ut såhär? Åh nej, håret ser konstigt ut, ser jag inte för fet ut i det här? Åh neeeeeej!!"  Perfektionist är jag när det gäller kläder, utseende och såna saker, men även saker runt omkring, personer, saker.. Jag vill ha allt så perfekt som möjligt, annars kommer panikkänslan, att inte ha kontroll över allt!
Hela mitt liv sen jag var liten har jag levt efter det - ordet perfekt. Jag har ALLTID vart den "Söta lilla flickan, som alltid är så snäll och inte säger emot, som är snäll mot alla." Jag har alltid behvöt ta ansvar, mer än vad jag kanske egentligen klarar av. Det förväntas så mycket av mig. Jag måste leva upp till så mycket. Så mycket press från alla håll: Föräldrar, kompisar, killar, mig själv, ALLA!! Jag vill vara perfekt, vill vara den alla tycker om! Som klarar allt, ingenting är för svårt! JAg har alltid vart för snäll, det funkar inte. Man blir så lurad. Blir utnyttjad, spelad med, för att andra ska få högre "staus", så har det alltid vart! Jag blir så trött.
Jag duger inte till annat än sex när det gäller killar, dom ser bara utsidan, det som finns inuti, det skiter dom helt i, det finns inte i deras värld att jag faktiskt är en person med känslor. Jag börjar själv ignoera allt om miug själv. Och lever och beter mig som folk "förväntar" sig.  Så har det ALLTID vart och lär väl fortsätta vara så! HELVETE!
Jag är också sjukt ytlig och utseedefixerad. Jag kan inte acceptera vissa utseenden, blir skrämd av att man faktiskt kan se så annorlunda ut att man sticker ut så pass mycket som vissa gör. Jag mår illa! Jag går efter speciella ideal när jag träffar killar. Då kommer det fram, jag kan tillexmpel inte tärffa någon med fula skor!?! Elelr som ser konstig ut eller som är kortare än mig. Personligheten slår inte ens ut det :/.  Det var påväg att försivnna ett tag men är nu tillbaka, starkt.. Det blir värre och värre..
Egoist är jag med, tänker bara på mig själv, mig hit mig dit. VAFAN.. NÅGON SNÄLLA TA NER MIG PÅ JORDEN!
Jag är fan en hemska människa! Hemskast!  Och det blir bara värre, Det är precis som att jag tycker att jag är "mer" än alla andra.. Men det är jag inte! Jag är hemsk, så är det bara..

Det här är säkert så jävla osammanhängande men GAH..

Igår kom sommaren, eller. idag egentligen!
Varmt som saten. Ashärligt. Solade med bikini, höll på svettas ihjäl, då ÄR det SOMMAR! :D
Jag är så glad att det inte går och förklara över att SOMMAREN är påvääg !! Sol och bad i helgen ;).
Första badningen i år, se hur det går.. återkommer ;)