Vilka är ens riktiga vänner? De som finns kvar. det finns några som är självklara! Och jag tror ni vet vilka ni är!
Sen finns det vänner som man har i skolan, men inte utanför. Konstigt egentligen, umgås man i skolan så borde man ju kunna umgås utanför också? Men det är så mycket annat då, träningar, jobb, pojkvänner.. Det finns ingen tid! Även de självklara vännerna träffar man inte så mycket, man har saker på varsina håll. Skolan, pojkvänner.. Jag skulle vilja träffa dem så mycket mer! Men tiden räcker bara inte till. Men någon gång ibland så träffas man och då vill man aldrig att den dagen/kvällen ska ta slut. Det är då man mår som bäst, då vet man vilka som är ens riktiga vänner. Man kan prata om allt! Sen finns det dem vänner som man glidit ifrån som man inte längre träffar, som man knappt säger hej till längre. Fastän att man var såå tajta bara för lite mer än ett år sedan. Hur kan det bli så? Visst, man väljer olika vägar att gå. Skaffar sig nya vänner som man märker är mer som än själv, man skaffar pojkvän och mognar flera år på sekunder. Man tar mer ansvar, vill verkligen prestera något. Alla har olika mål, olika drömmar som man vill uppfylla. Därför dras man åt olika håll..
Jag vill verkligen ha det så som i vänner, att bo tillsammans eller iallafall i närheten, grannar. Så man bara kan titta in till varandra. Göra saker tillsammans i stort sett jämt! Men det är väl bara så på film? .. Iallafall här!
Men nästa år blir det iallafall Bulgarien med tjejorna, 2 hela veckor med massa bus och skoj! Det blir bäst <3
Mina självklara vänner + pojkvän som även är min bästa vän!
Jag älskar er obeskrivligt! Utan er finns inte jag, ni är mitt liv!
