Kände jag någonsin dig? Var du dig själv under tiden eller var det ett jävla spel? Är det nu du är ditt riktiga jag? Hur som helst är du är inte samma person längre och det är hemskt. Vart tog du vägen?
Allt du sa, allt du lovade.
Jag hatar mig själv för att jag trodde på dig, jag litade på dig.
"Det är mycket man inte vet!"
Vad mer visste jag inte? Var allt en jävla lögn?
Hur kunde jag vara så jävla dum. Du svek mig gång på gång, men ändå stannade jag kvar. Jag grät blod över dig flera gånger. Jag hoppades att du någon gång skulle fatta vad du hade att förlora. Men det gjorde du aldrig. Du såg mig inte, jag skrek efter dig men du lyssnade inte. Du sårade mig djupt utan att veta, utan att se.
Jag ångrar att jag inte gav upp på en gång, att jag fortsatte hoppas.
När hoppet är slut kommer det aldrig mer igen.
Hur ska jag nånsin våga hoppas igen?