Det här gjorde vi mycket, varje morgon när någon av oss vaknade så smög vi in till den andre och väckte den och så började vi leka med lego.
Sen växte man såklart ifrån det och nu kan det gå flera dagar utan att vi säger något till varandra.
Då var vi som siamesiska tvillingar, vi gjorde allt tillsammans. Nu är vi som främlingar för varandra.
Men så blir det, jag tror det blir bättre igen om några år! Det hoppas jag iallafall.
google.se
