"And there are voices
that want to be heard.
So much to mention
but you can't find the words.
The scent of magic,
the beauty that's been
when love was wilder than the wind"

När jag lyssnar på vissa låtar så får jag sådana flashbacks till hur det var förut. Hur jag mådde, vad jag gjorde. Musiken var det som talade åt mig de gånger jag inte visste hur jag skulle förklara eller vad jag skulle säga. Vissa låtar var som skrivna för mig och det var lättare att spela en låt än att tänka och förklara. Jag ville inte såra, men det gjorde jag. Jag ville inte se någon ledsen, men alla grät.

Jag skulle ge allt för att få det ogjort. Den delen där jag sårade er, gjorde er illa. Det var aldrig min mening, jag var bara så vilsen, så rädd och svag. 
 
Nu efteråt har jag blivit mycket starkare av det. Jag vet att det är något som aldrig kommer hända igen, för det tänker jag inte tillåta! Mest för er skull men också för min.

Jag har äntligen börjat hitta mig själv, vem jag är och vem jag vill vara! Det känns så himla skönt att inte längre behöva vara förvirrad och ibland alldeles förtvivlad för att jag inte vet vem jag är och vad jag gör här. Jagförstår nu att jag finns här för en mening, en anledning.
Jag finns här för att leva och älska, bli äskad.  Jag har förstått meningen med livet.

Jag är jätteledsen för hur jag sårade er, för alla tårar som föll.
De gånger ni varit rädda och oroliga. Känt er misslyckade som inte kunde förespå något.
Men ingenting var eller är erat fel. Det var jag. Det enda ni gjorde var att försöka få mig att sluta, få mig att förstå hur mycket jag betyder. Jag förstod det inte då, men nu gör jag!

Jag är så otroligt glad för att jag har er!
Ni som känner mig vet vad jag pratar om.

Jag älskar er!