Jag hatar när man bestämmer saker och sen blir det inte så..


Idag ska jag träffa kompisar!
Pojkvännen kunde eller ville inte vara med, skulle hjälpa sin pappa. Hade inte ens tid att prata 10 minuter......

Men Antonia och Nobel? ska jag träffa.
Nobel gick och handlade med sin mamma och vem vet hur lång tid det tar?

Vi träffas knappt aldrig l'ängre, men när man väl bestämmer sig för att göra det så kommer det ändå massa emellan, blir så arg. Varför kan inte alla bara anstränga sig lite? Märker de inte att vi glider ifrån varandra mer och mer ju mindre vi träffas? Är det bara jag som märker det?

Ah, dåligt humör är jag på nu.
Jag är trött på att vänta..