Jag är inte ledsen för det jag skriver, för jag är inte ledsen för det jag känner.
Jag mår så himla bra nu, har faktiskt aldrig mått bättre. Inte vad jag kan komma ihåg iallafall. Den känslan, av äkta glädje och lycka. Den är helt oslagbar, jag önskar att varje människa kunde känna som jag hela tiden! Men samtidigt så måste man må dåligt ibland för att veta när man mår bra. Det är helt underbart att må som jag gör, känna hur livet är ljusare än aldrig förr! Att vakna upp varje morgon utan en klump i magen som växer sig större under dagen och som på kvällen till sist är så stor att det gör ont! Det är då det brister, jag vet inte hur många nätter jag gråtit mig själv till sömns! Eller hur många dagar det senaste året jag gått med klumpen, jag kan inte räkna det. Men nu, senaste veckan har jag inte fällt en enda tår (okej, bara framför tvn). Jag har inte haft ens en början till klump i magen och jag är lycklig! Jag vill älska hela världen! Krama alla människor på jorden. Sprida och dela min lycka med er alla!
Även fast jag mår såhär bra och aldrig vill må dåligt igen så känner jag mig taskig. Ska man verkligen må såhär bra efter att nyligen brutit upp ett långt förhållande? Är inte det fel? Då har jag ett svar till mig själv - Nej det är inte fel! Har man en klump i magen och gråter på kvällarna, så är det något som inte är rätt. Då är det något som inte fungerar!
Det jag gjorde, var det bästa jag kunde göra! (Förlåt!) Vad är det egentligen jag säger förlåt för? Jag har inte gjort något fel. Jag förtjänar att må bra, jag förtjänar det bästa!