Jag tycker verkligen inte om när planer kraschar. När saker inte blir som man tänkt eller bestämt. Jag är sån som person att jag inte riktigt kan hantera när saker inte blir som det är tänkt. Det blir helt fel i systemet. Idag blev det ändringar, inget träffa Mattias förrän en sväng ikväll efter jobbet. Känns riktigt surt om jag ska vara ärligt. Vi har träffats någon timme bara på hela veckan, så hade sett fram emot idag - men inte! För det mesta rasar planer fortare än de byggs. Imorgon blir det inte heller något, det kommer alltid saker ivägen, hela tiden. Jag känner nu att det inte längre finns något att se fram emot när helgen kommer. För även om man planerar saker så skiter dem sig iallafall. Jag blir så ledsen, det är nästan så det känns som att det bara är jag som bryr mig om det? Alla andra verkar ta det så lätt. Liksom "Äh, det kommer fler dagar!". Ja det gör ju det, men om man bestämt något för en dag så vill man inte att det ska sjutas upp eller inte bli av alls. Det förstör all glädje, inte konstigt att jag går runt på dåligt humör hela tiden. Jag har ju ingenting att se fram emot längre..