Jag har tänkt lite på det här med bloggen. De felsta startade den säkert för att kunna skriva av sig, lite som en dagbok. Iallafall så gjorde jag det. I början var det var jag använde den till också, den blev inte uppdaterad speciellt ofta, hade väl helt enkelt inte så mycket att skriva om. Eller så hade jag det, men bloggen glömdes bort just då. Sen i våras loggade jag in och då hade jag fått kommentarer om att jag borde börja skriva mer, för det fanns faktiskt de som följde min blogg - helt otroligt tänkte jag då. Vad är det egentligen de vill läsa, som jag skriver? Det finns ju miljoner mycket bättre bloggare. Men den kommentaren fick mig att tänka till och jag började lite smått skriva igen, uppdatera lite oftare.

Någonstans där kände jag hur jag verkligen tyckte om det! Men inte förrän efter sommaren tog bloggandet fart på allvar, jag upptäckte en ny hobby. Bloggen tog upp mer och mer tid, jag spenderade mer och mer tid framför datorn. Vissa dagar då jag inte fått blogga på ett tag kändes lite som abstinens, det kliade i fingrarna efter att få skriva på tangenterna.

Så småningom fick jag inte bara 3-4 kommentarer om dagen utan upp till 20-30. Respons på det jag skrev! Jag kommer ihåg första gången jag var med på Mest Aktiva Listan. Det var ett Hallelujamoment för mig, inte för att det var något jag kämpat för. Men visst är det jättekul att se att bloggandet gett något. Fler läsare och fler kommentarer.

Nu förtiden är jag med på listan då och då och får massor av kommentarer varje dag, kul. Men det som är absolut roligast är att många av de besökare man får genom det. De har stannat kvar och fortsatt att läsa min blogg. Jag får ofta kommentarer som "Du är min favorit bloggare, jag älskar din blogg.", "Du skriver så frispråkigt. Man känner sig välkommen!", "Din blogg är annorlunda mot alla andras, jag gillar det!". Man kan inte bli annat än glad när man får såna kommentarer! Det värmer något otroligt. Själv tycker jag inte att jag har en "bättre" blogg än någon annan, jag skriver bara det som faller mig in. Mycket handlar om min vardag och om vad jag gör. Men ibland dyker det upp tankar, känslor och funderingar. Jag skriver även då och då om mode och kändisar. Kanske är det för att jag skriver om så blandade saker som jag är omtyckt?!

Bloggen tar upp mycket tid, det kan jag inte förneka. Men den tiden jag spenderar här, det är min egna tid. Jag älskar det och tänker inte sluta! Ibland kan jag känna att det blir lite mycket, men då väljer jag ju att ta en liten paus - gör något annat! Men för det mesta längtar jag efter att få skriva, jag längtar efter att få ner mina tankar i ord. Se hur de bildar bokstäver och meningar.

Oj, nu blev det mycket text! Men ja, det är min blogg, mina ord :).
Tack kära läsare för era kommentarer och för ert stöd!

När tankar blir till ord!