Mojsan -

Saker är ganska jobbiga just nu vilket är en anledning att jag inte har ork eller lust att sitta här massor.

Praktiken tar verkligen på psyket.
Jag försöker att inte tänka så mycket på det, men det kommer krypandes ändå.
Man känner sig så otroligt hjälplös.
Men jag trivs där, det gör jag. De är urgulliga och man blir verkligen förälskad i vissa av dem.

Förra praktiken var också jobbigt, men ingenting mot nu!

Allt detta får mig att undra om jag har tillräckligt starkt psyke för att jobba inom vården.
Jag börjar tvivla. Jag visar såklart ingenting där, men så fort jag kommer hem så kommer klumpen i halsen och det blir svårt att svälja. Jag blir så lätt fäst vid dem och börjar tänka massor.
Tex. Varför fick just han/hon dessa sjukdomar och funktionshinder? Varför kunde inte de få ett helt friskt liv?

Jag vill iallafall jobba med barn & ungdomar på ett eller annat sätt. Så mycket vet jag.

Är det någon av er som har erfarenhet av jobb inom vården?

Kommentarer

Jag praoade på sjukhus, det var det tråkigaste jag gjort i mitt liv. Mest för att hlea personalen var typ bitter och verkade önska sig långtlångt bort hela tiden. Sån vill jag inte bli.

Jag går barn- och fritid och har också börjat tvivla på om jag verkligen vill bli något inom den linjen överhuvudtaget. Men det känns liksom som om två år bara gått rent åt skogen då. Det är precis som man står utan grunder.

svar till Louise:
Okej, jo precis. Det känns som att man inte kan ge upp nu. Man får kämpa på och se vad man vill senare.. Annars får man väl läsa något på komvux eller så..
Men jag vet att jag vill jobba med barn, men vet inte inom vilket område..
Ha det bra :)

Man känner sig så otroligt hjälplös.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Trackback

Mojsan

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar