Kvällen har spenderats med One three hill. Har sett 5 avsnitt på raken nu och fler blir det innan huvudet träffar kudden!
Det är ju så bra och man får verkligen kontakt med sina egna känslor. Jag satt och kollade på det igårkväll och man känner verkligen vart hjärtat sitter. Det är som en svidande brännande känsla. Att se kärleken och problemen får mig att sakna det. Trots att kärlek är väldigt komplicerat och gör ont så har jag hellre den än ingenting. Som nu.. Visst, mitt hjärta dunkar av känslor för någon, men det är för tidigt att säga. Jag vet iallafall att jag saknar närhet och att känna kärleken till och från en annan person. Jag vill ha det igen trots allt jag sagt om att aldrig blotta mitt hjärta för någon igen. För hur det än är så mår man bättre med någon, än på egen hand.

Jag längtar efter att kunna säga "Jag är någons flickvän!" ..