Igår skrev jag om mitt såkallade "taskiga läge" . Hur bra han tog det och bla bla bla.. Så fel man kan ha! Varför lär man sig aldrig att en kille inte menar det han säger? Visst finns det undantag men inte i såna här lägen.
Detta skrev han till mig idag;
" Du! Jag har aldrig i mitt liv vart så snäll mot en tjej som jag var mot dej, jag till o me kämpade o var beredd på att göra precis allt för dej ja lovade o inte såra dej, men ändå så dög jag inte? o jag e glad att du inte kom igår för innerst inne ville jag bara få träffa dej o va Me dej. Jag e inte som du har sex Me de ja inte gillar. Där visade du mig var du hade mig.du kan va hur attraherad av mej o mitt arsle somhelst.du vet inte änns hur du funkar o tänker..du förtjänar inte mej o ja vill inte va vän me dej heller så radera allt som har me mej o göra...lycka till me livet " (Får jag lägga till att vi träffades en gång?) Det spelar egentligen ingen roll utan det som gör är att jag till slut öppnade mitt hjärta en bit. Jag berättade saker om mig själv! Jag ville aldrig något med honom. Men det var skönt att ha honom att prata med!
Varför är dem alltid likadana?