Jag skulle vilja leva på känslan..
Men så är man bara människa. Och vi människor nöjer oss aldrig, vi vill bara ha mer hela tiden. Vi ger inte upp förrän vi fått det vi vill ha till 100%. Då, då kanske vi kan nöja oss. Om inte, ja då fortsätter vi att jaga efter det vi vill ha. Men hur skulle det vara om vi faktiskt nöjde oss när vi får det vi vill ha? En känsla, en person? Personligen tror jag inte att man skulle må bra av det. Visst kan man vara nöjd med hur man lever och nöjd med det man faktiskt har. Men jag tror inte att man kan vara nöjd till 100 % och vara helt lycklig. För den dagen vi är det, så har vi inte längre något att drömma om. Något att se fram emot och kämpa för. En person sa något liknande;
"Lycka är ett tillstånd". Det ligger något i det. Vissa stunder kan man verkligen känna att man är lycklig. Men om man då tänker efter? Hur vet man att man är lycklig? Är det att ha allt du drömt om? Eller är det att få leva ett bra liv, med personer du älskar? För mig är lycka något man tillåter sig själv att känna. Men för att känna lyckan så måste man även ha motgångar. För dem gör dig starkare och du lär dig att känna när du faktiskt mår bra. När lyckan kommer så vet du vet. Ingen behöver förklara för dig hur den känns. Du kommer bara att veta. Det jag egentligen ville komma fram till är; att när du väl fått det du vill ha, när dina drömmar blivit verklighet så kommer du alltid vilja ha mer. Men det är bra, för våra drömmar utvecklas hela tiden. Den dagen jag är 100 % nöjd med allt så vill jag inte vara med längre. Då finns det inte längre något att drömma om och det skulle vara en mardröm. Jag vill ha mina drömmar, mina mål och min längtan! För tillfället är jag nöjd, men inte till 100 %. För som alla andra vill jag ha mer.. Och det är vad som får mig att le! Jag vill ha mer..
