Hela dagen idag har jag känt mig ganska nere. Tillsammans med det har jag även varit halv döende idag med hoppande hjärta, svimanfall och ond mage.

Imorse läste jag i lokaltidningen att en liten tant på mitt demensboende nu dött. Jag visste att hon stod på tur och trots att jag inte jobbat där på ett tag så kände jag på mig att hon redan dött. Men att se det i skrift var inte roligt ska jag säga. Dessa människor som bor där är helt fantastiska. Jag älskar varje sekund av den tiden jag är där. Ett pass på 13 timmar är ingenting tillsammans med dem! Jag älskar det verkligen och man kommer dem ganska nära för de är så otroligt öppna och tacksamma.
Den här lilla tanten var något alldeles speciellt! Hon log alltid och ville inte att man skulle göra sig något extra besvär för hennes skull. Hon hade sina två katter som betydde allt för henne! Nu har hon fått somna in och det var nog det bästa för henne. När jag jobbade sist var hon riktigt dålig!

Vila i frid!
(Jag vet inte om sekretessen gäller även vid dödsfall men jag håller mig till den och nämner inte hennes namn trots att det är oerhört vackert.)