Efter många om och men så är datorn nu omformaterad och klar. Gud så härligt, den känns alldeles ny! Nu ska jag bara lägga över allt ifrån den externa också. Sen ska jag verkligen göra allt för att inget litet skitvirus ska leta sig in i min sötlåda!

Jag har precis lärt mig av min kära pojkvän att datorn behöver kärlek, precis som människan. Därför kallar jag den nu för Sötlåda. Lite gulligt och kärleksfullt, eller vad säger ni?

Äh jag känner mig helt tappad bakom någonting så jag får vänta till brorsan kommer hem innan jag formaterar om någonting. Fan vad jag hatar att inte veta hur man gör vissa saker. För visst skulle allt vara mycket lättare om man visste hur man formaterade om datorn, hur man bytte proppar, hur man bytte däck på bilen, hur man lagade en motor? Ja, då skulle man inte behöva ta hjälp utav någon, kille.. För det är faktiskt dem man frågar. Sin brorsa, pojkvän eller pappa!

Nej jag ska lära mig allt sånt själv! Slippa vara en liten hjälplös människa.
Fast å andra sidan.. Varför ska jag smutsa ner mig under bilen? Det finns killarna där för.. Men att lösa så simpla saker som att formatera om datorn.. Det ska jag fanimig lära mig snarast!

Jag har råkat ut för ett elakt virus, eller min dator har. Den stängs av på de mest olämpliga tillfällena och den är segare än segast till och från. Nu har jag tröttnat och bestämt mig för att omformatera hela lådan. Så nu sitter jag och lägger över det jag vill ha kvar på en extern hårddisk. Filmerna tar sin lilla tid att lägga över, men tid är något jag har just nu.

Är hemma från praktiken även idag. Med ont i magen (mensvärk men på de mest konstiga ställena och något otroligt utbrett), förkyld, ont i halsen och lite feber. Så ja, tiden har jag! Jag ska även börja packa ner mitt rum i lådor.. Pappa ska nämligen börja tapetsera och måla om i helgen så sakerna måste ut. Gud vad mitt rum kommer bli fin efteråt! Jag lovar att visa er för och efter-bilder.

Nu ska jag läsa igenom lite bloggar innan datorn får sig en rejäl genomrensning!
Hur är det med er såhär dags?

Nu är jag hemma från min kinadejt med tjejerna. Det var som vanligt väldigt trevlig och likt alla andra gånger så tas alla ämnen upp under kvällen. Allt ifrån studenten, bra sex, förlovning, husköp i Grekland medmera. Vi kollade även igenom ett gäng bilder - Superkul! De är verkligen vänner för livet. Vi har varit med om en hel del. Glada stunder, bråk och tråkigheter men alltid hittat tillbaka till varandra. Det är en evig vänskap och vi ska vara varandras brudtärnor och gudmor till varandras barn, eller hur? ;)

Nu är klockan redan fyra och jag har spenderat dagen sittandes här med att kolla på Beverly Hills. Nu ska jag ta och fixa håret lite, sätta i linser och sminka mig lite smått. Ska träffa Antonia och Erica för lite kinamat och prat om ett tag och då vill jag gärna känna mig som en människa. Jag kommer inte uppdatera förrän jag kommer hem igen, men jag hoppas att eran dag varit bra!

Som ni kanske märker så är jag hemma idag. Skulle egentligen varit på praktiken mellan 7-15.30 men imorse när klockan ringde så hade jag fortfarande inte blivit av med min grymma mensvärk så jag somnade om. När jag sedan vaknade igen vid halv tio så sprängdes huvudet och näsan rann. Nu är jag mest täppt, har ont i hals & huvud. Typiskt! Men det är januari, månaden då typ 90% av Sveriges befolkning är sjuk - samtidigt!

Även fast jag hade velat ta mig till praktiken så hade det inte gått. Jag är ju på en Onkologavdelning och personerna där har i stort sett inget immunförsvar. Man skulle ju kunna vara deras död! Så jag håller mig hemma, för deras skull.

Jag fick ett sms från mamma:
"Jag har frågat om du vill bli vän med mig på facebook!"

Haha, hon är så söt ibland. Vad jag förstår så vet hon inte hur något fungerar men hon kan hålla kontakten med en del gamla vänner, nya vänner och ja.. sin dotter! Men innan jag godkänner något så ska jag kika om det är något som behöver mammacensureras!

Efter att ha plågats av mensvärk som nästan kräver lustgas sedan klockan elva i förmiddags så känner jag att det är dags att hoppa i säng. Tänkte läsa lite ur min bok "Spelet" som faktiskt är väldigt intressant och bra. Är det någon kille där ute som läst den och försöker sig på det dem gör, ute på krogen? Skulle vara kul att veta, för det är galna saker men tydligen ska det fungera. För er som inte läst boken så kan jag rekomendera den. Spelet heter boken och är skriven utav Neil Strauss.

Nu är jag hemma igen efter en kort skoldag som innehöll en engelskalektion på två timmar där vi började skriva på en uppsats. Jag valde temat "This is me" och jag tror det kommer blir bra, jag ska iallafall försöka få den bra.

Efter den lektionen åt vi lite lunch och klagade över våra praktikplatser. Eller ja, vi gnällde på tiderna, på vad vi får göra och inte göra. Ja, på det mesta. Men det behövs för att orka med. Vi är inte ensam om att känna det vi känner. Att må dåligt pga ett ställe där skolan placerat oss och sagt "Här ska ni vara i tio veckor, se till att trivas".  Men om man inte gör det då? Om man inte vill se allt det hemska. Om jag kanske inte vill se vad cancern gör med människorna. Om jag  inte vill vara där när en tant berättar hur jobbigt hon har det, hur lite hon faktiskt vill dö men hur otroligt medveten hon är om att det är just det som kommer att ske och det inom en snart framtid. Jag kanske inte vill vara där då?

Jag borde egentligen inte vara uppe nu, men jag vill inte gå och lägga mig. Det betyder att jag måste somna in ensam i min säng. Det vill jag inte, är inte heller trött. Så för att göra plågan kort när det väl är dags att somna så sitter jag uppe ett tag till, tills jag blir riktigt trött. Det suger riktigt hårt att inte få sova med Linus varje natt. Men vad ska man göra?

Imorgon är det återigen skola, engelska i två timmar sen projektarbetet. Det känns helt värdo att först ha praktik tisdag-fredag och sedan behöva ta sig till skolan på måndagar för något så trist som engelska. Varför kan inte den kursen också vänta tills efter praktiken som sjukvården och etiken? Jag fattar inte, vill de inte ha oss i livet? Jag tror inte att lärarna förstår hur hårt praktiken tär på en. Man går runt som en zombie och är otrevlig för att man är så trött. Sedan är många platser jobbiga för psyket vilket gör att zombiestadiet blir ännu tydligare.

Men det verkar inte finnas så mycket att göra, mer än att bita ihop och stå ut de åtta veckor som är kvar!

Under dagen har jag inte mått helt hundra, knappt 80 men har försökt förtränga det så gott det går. Jag har ju haft min man här och då vill man inte må dåligt. Jag tog tempen mitt på dagen och då hade jag 37,8 och tog igen nu och har 38.4 vilket betyder feber. För mig som har låg normal temp på 36,2 betyder det att jag har feber redan strax efter 37. Men jag har tyvärr varken tid eller lust att bli sjuk nu.

Lillbrorsan har influensa och ligger däckad med 40-gradersfeber så det kanske är oundvikligt?

God morgon sunshines!
Är det inte typiskt att vakna redan halv åtta när man ställt in sig på att kunna sova länge utan att ställa någon klocka? Det är surt ska jag säga er. Speciellt när man vill sova mer men inte kan. Ja ja, nu har jag varit vaken i 2,5 timme och skallen dunkar! Får proppa i mig alvedon innan jag börjar dagen.

Idag kommer min älskade pojkvän till mig! Gud vad vi ska mysa med varandra. Vi är hemma med min minstingbror ikväll så det blir nog lite Twister och film. Hur bra låter inte det på en lördagkväll?

Nej nu ska jag nog få i mig något ätbart, magen för ett jäkla liv!
Vad ska ni göra idag?

Nu känner jag för en liten comeback i bloggvärlden. Det har varit skönt med en liten paus, inte känna att jag måste blogga. Då blir det bara pannkaka utav allt ändå! Jag måste även försöka tänka att jag bloggar för min egen skull. Jag behöver inte uppdatera varje dag om jag inte har något att skriva om.

Anledningen till min lilla paus är brist på något att skriva om för det första och sedan har jag gått och oroat mig för en del saker. En vän har Leukemi och genomgick igår en benmärgstransplantation. Jag har gått och varit orolig hela veckan och iochmed att jag nu praktiserar på en Onkologavdelning så blir allt så mycket verkligare. Nu får jag se cancern på nära håll. Vad den gör mot människans kropp och psyke. Det gav mig en mer verklig bild av vad min vän går igenom. Han är bara 21 och i mina ögon alldeles för ung. Men transplantationen gick bra för honom igår och hans framtid ser nu ljus ut. Jag önskar att han låg på ett sjukhus lite närme så jag kunde hälsa på honom!

Nu vet ni lite vad som pågår. Men nu börjar allting kännas lite lättare! Det är fler saker som spökar men ingenting som är värt att ta upp här. Inte nu iallafall. Jag hoppas att ni har haft det bra under veckan!

Det blir lite dålig uppdatering nu under veckorna pga praktiken och en massa tjaffs som tar en massa energi. Så kommer ta en liten paus och bara blogga när jag verkligen har något att skriva.

Just nu är Linus min stora klippa! Han är helt underbar och finns verkligen där för mig hela tiden. Vad det än är så finns han vid min sida och får mig verkligen att må bättre och bra. Jag känner mig så grymt omtyckt i hans närhet! Han har en enorm personlighet som gör en alldeles knäsvag. Han utstrålning och charm får det att bubbla inom mig.

Jag hoppas att ni alla har det bra!

Vad glad man blir när man vaknar på morgonen och det visar sig att man har försovit sig. För dum som man är ställde jag klockan igår, men jag glömde att ändra dag så den var inställd på torsdag. Ja man blir ju så glad! Vi har bara lektioner på måndagar nu framöver och därför har jag bestämt mig för att jag måste gå på varje - för närvarons skull. Den var inte på topp förra terminen. Det började dock inte så bra. Gah, vad glad jag blir!

Nu är jag hemma hos min man! Så uppdateringen kommer fortsätta att vara dålig. Men ni står nog ut!

I natt sov jag och Anna hos min moster på söder och det är verkligen guld värt att vi kan göra det när vi inte orkar åka fram och tillbaka till nynäs. Jag fick även egna nycklar så nu kan vi komma och gå lite! Hon är verkligen världens bästa moster!!

Nej nu ska jag pussa på mannen! Hoppas ni får en toppenhelg.

You know you love me,
Mojsan!

Gud vad skönt det var att få sova idag. Jag gick upp lite innan nio och var nästan helt utvilad. Gjorde iordning frukost och även middag till idag och lunch till imorgon - Man får inte vara dum!

Idag bär det av till staden med tolv-tåget då vi börjar halv två. Slutar gör vi halv tio ikväll och då åker vi hem till min mosters lägenhet som ligger ca sex minuter ifrån sös. Där är det tänkt att vi ska sova de dagar vi jobbar sent och sedan börjar tidigt dagen därpå. Det är jäkligt skönt faktiskt för annars kommer vi inte hem förrän elva-halv tolv och ska sedan upp vid fem igen. Det hade jag aldrig orkat med!

Nej nu ska jag packa väskor och grejer, åker till Linus imorgon så blir borta tills på söndag!

Hemma efter praktikens andra dag. Idag ringde klockan nollfyrafemtio. Det var inte det roligaste jag varit med om måste jag säga! Var rejält trött, men måste man gå upp så klarar man det (inte utan dödslängtan). Dock hade jag aldrig överlevt tio veckor utav endast förmiddagspass så det är bra att vi har blandat schema.

Det gick bra idag förutom att jag höll på svimma när vi tog blodprov på en dam. Det känns jättelöjligt och jag tycker inte att det är läskigt egentligen. Men sen står jag där och kollar på när min handledare letar efter en bra ven och hugger med nålen i armvecket på henne. Nästan så det blir helt slamsat! Ja då blev jag yr, kallsvettig och mådde illa så var tvungen att gå ut. Det var lite pinsamt! Genast frågade handledare efteråt om jag är gravid. Ehm, nej?

Hemma igen efter första dagen på praktiken. Idag började vi (jag & Anna) klockan åtta och åkte härifrån med halvsjutåget. Imorgon och resten utav dagarna då vi går dagpass kommer vi att börjar sju och behöver då åka härifrån senaste halv sex. Inte det roligaste, men det får gå. Det måste gå!

Idag var som sagt första dagen och vi fick kläder och så blev vi lite guidade runt på onkologavdelningen och fick hälsa på massa nya människor som vi kommer att följa under våra tio veckor. Det kommer bli långa veckor känner jag.. Man känner sig alltid så borttappad och ivägen som praktikant. Jag som är van att jobba själv blir grymt frustrerad och känner mig ganska värdelös. Men man är ju där för att lära sig så något gott kommer det väl ur det hela hoppas jag!

Det gick hur bra som helst hos tandläkaren (Precis som alla andra gånger) så jag förstår aldrig efteråt varför jag var så nervös. Tandläkaren sa att jag hade de finaste tänderna hon sett på länge och att fler borde ta efter mig när det gäller att borsta tänderna? Haha, jag har väl bra tänder helt enkelt. Nu ska jag inte dit förrän jag är 21 och då måste jag betala, ajsing!

Efter tandläkaren mötte jag Anna och vi tog en lunch i kiosken innan vi åkte hem hit där vi satte ihop ett schema för praktiken. Får hoppas att det godkänns imorgon bara annars får vi ta det som vi får. Imorgon behöver vi inte åka förrän med halv sju-tåget. Skönt det, för sedan blir det att åka vid fem eller halv sex de dagar vi börjar sju! Men det ska väl gå det med, eller hur?